Ta upp kampen

Det här är en gubbe som kan ryta! 93:årige fransmannen Stéphane Hessel skräder inte orden i den lilla skriften Säg ifrån. Denna skrift har gjort succé. Han plockar fram de undangömda orden solidaritet och rättvisa, kallar penningväldet (hans ord) för mäktigt, oförskämt och egoistiskt. Och han vill att vi ska bli upprörda, när vi blir det blir vi engagerade, stridbara och starka. Sin utgångspunkt har han i den franska motståndsrörelsen från andra världskriget där man i efterdyningarna lyckades bygga ett land med utbildning för alla, hjälp vid nedsatt arbetsförmåga och pressfrihet. Grunden för en demokrati. Och den är nu hotad menar Hessel, marknadens diktatur regerar för hårt och skoningslöst.

Så ska det va!

Thomas Bodströms självbiografi heter Inifrån: makten, myglet, politiken. Så mycket mygel handlar nu inte boken om, tror mer det är en försäljningsgrej från förlaget. För att vi på något sätt alltid lyckas koppla ihop de två orden, mygel och politik, utan att det alltid behöver vara så mycket substans bakom orden. Det är i stället en rak och ärlig berättelse, och lite förnumstigt berättar Bodström om sina år vid makten som justitieminister. Och så ger han också lite goda råd om hur saker och ting ska var inom politiken. Inte så tokiga. /Carina

Inga daggstänkta berg

Efter 616 sidor vill jag ändå ha mer. Ingrid Betancourt har med sin biografi Även tystnaden har ett slut slagit lite knockout på mig. I mer än 6 år satt hon fånge hos den Colombianska gerillan Farc och det var definitivt inga sötebrödsdagar. Om inte gerillan tog kål på dig med sitt obarmhärtiga förhållningssätt så kunde djungeln göra det. Betancourt lyckas ett par gånger fly men blir hittad, hon gör mentalt uppror mot gerillan, blir mycket dåligt behandlad, blir svårt sjuk i malaria, leversjukdom, mer eller mindre uppäten av alla insekter som finns mm, mm! Hon djupdyker också i vårt psyke och ventilerar vad svåra umbäranden gör med oss människor. /Carina

Minnet som blöder vid beröring

Den 14 maj är det 80 år sedan. Det har gått 80 år sedan Ådalshändelserna, sedan militär öppnade eld mot ett demonstrationståg i Lunde, utanför Kramfors. Det har gått 80 år sedan fem personer dog av militära skott avlossade i fredstid. Birger Norman, själv ursprungligen från Ådalen, skrev boken om Ådalen 31 redan 1968, men den har nu kommit i en nyutgåva. Och det är en bok som alltid bör finnas tillgänglig. För att hålla den historiska kunskapen och debatten igång, för att den aldrig får glömmas. Boken målar upp bra och sakliga bilder av stämningarna som rådde under tiden, om fruktan för kommunismen, om arbetarrörelsen, om allt som ledde fram till demonstrationen mot inhyrandet av strejkbrytare. Om efterspelet, om tidningarnas ledarsidor, om hur stämning och opinion reagerade och bildades.
I slutet av boken finns ett antal extra kapitel, som anknyter till nutiden, med reflektioner på dagens relation till Ådalshändelserna, ögonvittnesskildringar och även den lyrisk-musikaliska sviten av Norman och Ralph Nordlander, från 50-årsminnet av händelserna.
På Gudmundrå kyrkogård i Kramfors finns en lång grusgång genom en allé, som slutar vid en stor minnessten, Lundeoffrens grav, där fyra av de fem offren ligger. På graven finns en platta med Erik Blombergs dikt Gravskrift, som publicerades i tidningen Social-Demokraten den 17 maj 1931. En dikt som ständigt minner om vad som hände, precis som Birger Normans bok alltid kan och bör göra:

Här vilar
En svensk arbetare.
Stupad i fredstid,
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.

/Magnus

Saker som vi borde lyssna på.

Det finns saker som måste sägas. Och de kan vara extra intressanta om de sägs av Johan Ehrenberg, oavsett om man håller med om den politiskt rödgröna ton de är färgade i eller inte. Här finns många idéer och påpekanden som är värda att läsa, här finns mycket att ta till sig och fundera över, om världsläget, om statligt monopol, om el- och energiförsörjning; det är en högklassig debattbok. Som bonus finns också några ekonomiska artiklar skrivna tillsammans med ekonomen Sten Ljunggren, och allra sist en text med rubriken Visst har vi råd att rädda världen, med ett antal punkter om hur man kan göra världen bättre. Oavsett politisk åsikt är det punkter alla borde fundera över. /Magnus

Djävlar anamma i Dalarna

Vad som är bra för industrin/ekonomin/vinsten brukar inte särskilt ofta gå hand i hand med vad som är bra för kunden/gästen/konsumenten. Det visar Camilla Sparring i boken Matupproret: vägen till god och näringsrik mat på skolor, sjukhus och äldrevård. Hon har startat ett nytt Dalauppror när hon inom hemtjänsten såg hur dålig och näringsfattig maten i matlådorna som de gamla fick var. Hon har en önskan, att både barn och gamla får lokalodlad, närlagad, smakrik och nyttig husmanskost. Starkt jobbat! /Carina

Sörj inte - Kämpa!

Vissa datum glömmer vi inte. Några blir för alltid förknippade med förlust, ond bråd död eller annat dramatiskt. 28 februari är ett sådant. Visst minns du vad du gjorde, hur du fick veta den oerhörda nyheten. Det vi nu hört repriserat i minnesprogram: Sveriges statsminister Olof Palme är död. Och mycket fokus har väl sedan dess legat på den omskakande händelsen och överskuggat Palmes livsgärning. Detta menar Göran Greider i nykomna Ingen kommer undan Olof Palme. Här lyfter han fram Palme som person och politiker. Vill synliggöra hans politiska gärning, hans liv med rörelsen. Greider menar, att ingen som vill orientera sig i samhället idag kan bortse från Olof Palme. Och ingen som intresserar sig för samhällsfrågor eller dagspolitik kommer väl undan Göran Greider! Få kan som han med klarsyn, mild otålighet och okuvlig framtidstro mana på oss framåt. /Ingrid

Den lilla gröna

Vem är Carl Hamilton och vem är Ernst Billgren? Jo här har vi två män som undrar: Vad är politik och 100 andra jätteviktiga frågor, i den här lilla limegröna nykomna pocketboken. 117 frågor ställer de sig och levererar till varje fråga ett kort och ett långt svar. Hur låter detta? Trist och träigt? Nej inte alls. Uppfriskande uppriktigt, en hel del klarsyn, några ironiska slängar men på det hela taget riktigt underhållande! /Ingrid

Läsning med nerv

Är det några bland oss som förtjänar att lyftas fram, så är det Vardagshjältar! Modiga outtröttliga ifrågasätter de sakernas tillstånd. Låter sig inte förskräckas av maktens monopol. Uppmärksamma dem! Ge dem pris! Sätt dem på piedestal! Och framför allt: Låt dem vara föredöme för oss i en alltmer hårdnande verklighet! Vi vill, vi måste helt enkelt tro på att de goda krafterna har en chans! Gå genast till ditt bibliotek - låna och läs boken "Vardagshjältar" av Eva Joly, internationell jurist med inriktning på ekonomisk brottslighet. /Ingrid

Underhållande nostalgi från proggtiden

Socialrealism. Solidaritet. Proggen, politiken, möjligheterna att påverka. Mycket av sjuttiotalet genomsyrades av det. I samhället, i kulturlivet, och naturligtvis också i barn- och ungdomslitteraturen. Kalle Linds genomgång av proggiga barnböcker innehåller allt man minns, allt man inte minns och allt man gjort allt för att glömma. Politik, miljöfrågor, sociala frågor, andra länder, u-landshjälp. Nostalgiker kanske minns klassikern Sprätten satt på toaletten. Eller Lotta i Hallonby, som väl också gick som barnprogram på TV. Eller Mummel – en ny männniska, en fotobok om hur barn blir till. Ocensurerad in i minsta detalj. Till detta Kalle Linds text, som ibland raljerar väldigt mycket kring böckerna, nästan nedvärderande, men på ett kärleksfullt sätt. Och fantastiskt roligt. För visst är det lite charmigt att det då i en barnbok kunde räcka för folket att säga ”bajs, bojs” för att det elaka Bolaget skulle spricka av ilska och blåsa ut över havet. Mycket underhållande läsning. /Magnus

Alla borde få ligga med kungen

Detta budskap har lyst upp staketet mellan spårvagnshållplatserna Botaniska och Marklandsgatan här i Göteborg en tid. Ja, varför inte. Utan att ta konstnärens budskap alltför bokstavligt kan jag nästan känna lite sympati för Kungen efter att ha läst "Carl XIV Gustaf - Den motvillige monarken". För visst breddar boken bilden av Carl Gustaf, alltifrån Lillprins-tiden via Tjabo fram till den Motvillige monarken. Det måste medges att hans smak för glada fester i kanske inte helt rumsrent sällskap solkar bilden något. Men...men...Jag säger bara: män...män - med makt! /Ingrid

Recensioner
DN
GP

"Bomullen är vit men fungerar svart"

Bomull låter bra. Naturligt, mjukt, omhändertagande, som i att lindas in i bomull. Ordet börjar snart få en annan betydelse, speciellt efter att ha läst journalisten Gunilla Anders bok ”Bomull: en solkig historia”. Få grödor är sådana miljöbovar, kräver mängder med kemikalier och massor av vatten. Än värre är det för de flesta bomullsarbetarna runt om i världen. Riktigt svåra och usla arbetsförhållanden. Något att tänka på nästa gång jag fyndar en t-shirt för 49 kronor, eller för all del dyr märkes t-shirt för 400. Någon har slitit hårt för att få till den. /Carina

Riktiga skitregimer

Vem vinner bottenligan i att kränka mänskliga rättigheter och i synnerhet kvinnors? Iran, Saudi-Arabien, Sudan? Vilka rövhål till regimer en del länder drabbas av. Och vilka starka kvinnor det finns som vågar sätta sig upp mot denna kränkande behandling de utsätts för. I ”40 piskrapp för ett par byxor” av Lubna Ahmad Al-Hussein skriver hon så skarpt och rättframt om den sudanesiska regimens idioti och sharialagars vansinne. Hon satt på restaurang när hon och andra kvinnor blev tagna av sedlighetspolisen för att de bar just byxor. Piskrapp väntade, Lubna vägrade och ställde till med stor skandal. Mest upprörd är hon av att man i ett fattigt land kan avsätta så många miljoners miljoner bara för att upprätthålla en form av häpnadsväckande dumhet, när folk svälter, inte får gå i skola, inte får tillgång till en gnutta välfärd. Det är starkt, mycket starkt berättat. /Carina

För säkerhets skull...

Efter 458 sidors vandring tillsammans med författaren och journalisten Neil Strauss domedagsundringar i boken ”Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva” så slutar det hela med den underbara slutsatsen att vad som än händer är det bara att vara god och sköta om varandra som hjälper här i världen. Innan den slutsatsen har han i kölvattnet av 11/9 och terrorismen, USA:s ekomomiska utförsbacke och i demonen ”för säkerhets skull” ledband, gått igenom överlevnadskurser, skaffat dubbelt medborgarskap, lärt sig skjuta, döda en get mm mm. Och det är kul, ren underhållning att få följa hans ansträngningar, han gör det med glimt i ögat och med både ironi och allvar. /Carina

Fotboll: Kärlek och passion, svek och korruption.

Italien. Det finns få andra ställen på jorden där passionen till idrott är en sådan del av samhället att den ibland kan vara större än passionen mellan två människor. Där ett svek blir större än ett svek. Där toppstyrning, mutor och dåligt behandlande av fans kan få fansen att tappa livsgnistan.
Disamore är en reportagebok från Italien och hur fotbollen är en så pass dominerande ingrediens i människors vardag, att det knappt går att leva utan den. Det handlar om supportern som tröttnat på att hans lag blir behandlat som lort i media. Det handlar om Silvio Berlusconi och Milan. Det handlar om Laziofans och ultras med Mussolinidyrkan. Det handlar om glädje och kärlek. Det handlar om korruption. Det handlar om mutor. Det handlar om maffian. Det handlar om när kärleken går över till likgiltighet, sorg, förtvivlan och avståndstagande. Det handlar om passion, om kärlek.
Intressanta nedslag i det Italien där fotbollen är en sådan stark del av samhället och det politiska livet att fusk och mygel blir till kärlekssorg eller oreflekterad vardag. Italien och den passion som till lika delar får människan att älska som att vända sig bort från objektet för sin kärlek, fotbollen. /Magnus

Även solen har fläckar

Det här är seriöst stoff. Boken är till och med svart till sitt utseende. Men ”Korruption, maktmissbruk och legitimitet” behandlar mycket väsentliga saker på ett tillgängligt sätt. Ett stort antal forskare har gått samman i denna bok för att behandla frågan om korruption i Sverige. Kanske tror man att korruptionen är, om inte obefintlig så nästintill. Men den finns, se bara det senaste i Gbg kommun, även om Sverige i alla undersökningar alltid hamnar i topp fem i världen om att ha minst korruption. (Och för den delen, alltid i topp, mest jämlika, minst spädbarnsdödlighet osv, osv) Vi är paradistes barn. För att stävja korruption i ett land är det några saker som är extra viktigt: tillit, öppenhet och grävande journalistisk granskning. Boken kan tyckas tung men är riktigt bra och intressant läsning. /Carina

Vise Bengt!

Vi är ganska många som pladask har fallit för Bengt Göransson om man haft turen att få lyssna till honom. Han är ett under av bildning, eftertänksamhet, kunskap och vishet. Den f d socialdemokratiske ministern, född 1932, är i full action, aktuell med boken ”Tankar om politk”. Och oj vad man önskar att hans bildning skulle smitta av sig! På det mesta och de flesta. Här ett citat från hans bok, ”Det är farligt om beslutspotens får ersätta tankeverksamhet”. /Carina

WAR

Journalisten Linda Polman med boken "Kriskaravanen: vinnare och förlorare i biståndsindustrins spår" är knivskarp i sin iakttagelse av biståndets avigsidor.
Det är som att få ett knytnävslag rätt i sitt godtrogna nylle, en tes Polman driver är att bistånd stjälper många gånger mer än det hjälper. Det upprätthåller krigsherrar, småpåvar, rebellgruppers lust till krig och konflikt, sipprar endast i små rännilar ner till de verkligt behövande. Den regim som råkar vinna en konflikt och som dessutom via västerländsk media kan visa upp det mest magra eller lemlästade barnet får mest pengar, pengar ”folket” sällan ser särskilt mycket av. Polman betar av konflikt efter konflikt i främst Afrika och Asien och visar att krigsherrarna inte är sena att till fullo utnyttja den goda och ibland dumma viljan de hundratals frivilligorganisationerna, EU, FN osv har, eller som en ung rebellsoldat i Sierra Leone uttryckte det till Linda Polman: ”-Vet du vad WAR betyder? -Strider. -Fel! W.A.R betyder Waste All Resources. Slå sönder rubbet. Sedan kommer ni och lagar det.” /Carina

Ibland kan man undra om man läst samma bok som recensenterna, Stefan de Vylder i DN och jag har inte gjort det...
www.dn.se

Bara människor...

Men vad de håller på! Klart jag är naiv, tror att alla politiker drivs av viljan att alltid göra gott, karriärlustor och egoistiska strålglanslater bör inte finnas. Den där naiviteten tar journalisten Torbjörn Nilsson med boken "De omänskliga" effektivt död på. Lika rafflande som en driven thrillerförfattare går han bakom kulisserna på tre olika politiska affärer och synar dess processer och människorna bakom och det är ingen vacker syn. "Den som betraktar politik som en arena för rationella personer som aldrig riskerar att hemfalla åt hänsynslösa excesser ser bara en begränsad del av verkligheten. Politiker är människor och människor är irrationella". Kanske skulle boken hetat ”De mänskliga” i stället.../ Carina

Underhållande om valrörelser

I år, 2010, är det val. Och med ett val kommer en valrörelse. En del valrörelser genom åren har innehållit saker som man länge kommer ihåg efteråt: Reportage, uttalanden från politiker, stormöten, valaffischer, slogans. Är man intresserad av gamla valrörelser, av svensk valrörelsehistoria, av gamla valaffischer, valknappar är Rösta! – om PR, prylar och påverkan en bok man inte vill släppa ifrån sig överhuvudtaget. Om man har minsta intresse av att få en glimt av hur äldre tiders valrörelser kunde vara bitska i all harmlöshet, hur stora planer och tankar på att fånga väljare faller platt eller leder till valsegrar. Allt från östinspirerade arbetarteckningar till glassiga yuppiefrisyrer. Rikligt med illustrationer och stänk av nostalgi, minnen och förvåning. /Magnus